Jag var för några år sedan väldigt intresserad. Gick en kurs och lärde mig grunderna. Det visade sig att andra personer varit inne och släktforskat både på min pappas och min mammas sida. På min pappas sida är det en person på Nya Zeeland, som jag tydligen är släkt med, som forskat. Med honom har jag en del mailkontakt och han skickar mig varje år en almanacka med motiv från Nya Zeeland.
På min mammas sida (dom var 12 syskon) har en person i Alltidhult i Blekinge forskat så långt tillbaka som till 1600 talet. Lite ofullständigt dock.
Men på ett sätt kändes det inte sådär kul att själv sedan börja forska när andra redan gjort jobbet och jag har deras resultat på dokument.
Jag kommer nog - när jag känns få tid - att försöka komplettera de dokumenten med de brister jag sett där. Lite nyfiken är jag på uppgifter i andra arkiv, som kan berätta om mina släktingars liv och leverne. Så jag kommer nog vad det lider att sätta mig ner och göra en grundlig forskning, både på mammas och pappas sida.
Det jag ångrar idag är att jag inte frågade mina föräldrar, som inte lever idag, mer om vad dom kände till om sina far- och morföräldrar o s v. Jag har massor av gamla foton från sent 1800 tal och början på 1900 talet, som innehåller personer jag inte vet vilka är. Det är en utmaning att ta reda på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar